biblioskop.blogg.se

 

Förutom dessa omgjorda kvinnor hittar vi i boken avsnitt om att hitta sin storlek (inte den man hade som 20-åring), hur man stagar upp sig med en himla massa undermojs (strumpor med control top, midjeformare, spanxgördel), packning, makeup mm smått och gott och nyttigt.

 

Här och där återfinns även hunden Musse på bilderna, staffordshire bullterrier minsann. För mer om Musse och mer om matten hänvisar jag gärna till bloggen. På samma plattform återfinns även Karina Ericsson Wärns blogg - den är jag personligen inte så förtjust i, men många andra är - varsågod och bilda dig en egen uppfattning.Thulins blogg utmärker sig förutom för att den är trevlig även genom sin konsekventa användning av särskrivning. Inte ens jag, som är en alldeles bedrövlig särskrivningspolis, kan invända i långa loppet. Det blir nästan poetiskt när allting särskrivs, precis allting. All ting.

 

Språket i Gör om mig är däremot rensat från särskrivningar (vad jag har kunnat se), men det är mycket personligt och verkligen i min smak - frejdigt och rak på sak. Som "upp med löken fröken" (angående nyttan av pushup-BH), "rumpan och magen [gör] att magen kjolen står ut och då slipper man bära tyllunderkjol" (om att använda rynkad eller veckad kjol fast man har litet extra nedom midjan), hårt lyfta nyllen kan resultera i "stickkontaktsnos" och plastnaglar med vita fyrkantiga toppar hör hemma i porrbranschen.

 

Som alltid med den här sortens litteratur så kan man ställa sig frågan: För VEM gör vi om oss? Egentligen? Det där med den manliga blicken, ni vet... Samtidigt vet jag att jag själv gillar att Thulina till mig litet ibland (företrädesvis när jag inte tänker hänga i skogen i hällregnet hela dagen), och jag kan efter viss självrannsakan helt ärligt säga att då gör jag det för mig själv enbart, inte för att bli sedd av någon av vad slag det vara må. Jag tycker om att klämma in midjan och putta upp det ena och det andra. Så att säga. Bara jag inte måste, alltid.

 

Och det är verkligen trist att så många fruntimmer ser ut som små karlar - fast ofta med sämre frisyrer. Det är ännu en god sak med Camilla Thulin: hon förespråkar långt hår även på oss som har passerat 50. För att det är lättskött och mångsidigt.

 

Sammanfattningsvis: jag gillar verkligen den här boken, den är en frisk fläkt i en unken värld. Däremot tycker jag inte att den hör till hennes bättre - för hur många gånger är det roligt att se samma nio kvinnors förvandling. En dosis La Thulin i TV varje vecka skulle vara mer intressant. Nåja, jag vill i alla fall rekommendera hennes tidigare böcker, Stil med Thulin (2012) och Stil (2005), mycket snygga och inspirerande. Samt även, faktiskt, Karlar med stil (2007). De kan man, som jag tror till skillnad från Gör om mig, återvända till hur många gånger som helst.

 

 Här har vi Camilla Thulin själv i en tjusig vintageblåsa med hunden Musse till vänster. samt till höger omslaget  (bild från femina.se). Den där Camillan till höger på själva omslaget påminner mig om hundra kvinnliga mellanchefer på den Stora Internationella Koncernen där jag jobbade ett tag. Stackrarna! Inte hjälpte det att de såg ut som små gubbar, det var ändå De Till Män Födde som gick först i karriärstegen. DÄR hade man velat gripa in med ett gör-om-mig-event.

 

Musse kommer för övrigt från kennel Little Frogs, liksom många andra fina jyckar.

 

Och apropå gör-om-mig: vad tycks om Trinny and Susannah? Örp, säger jag.