biblioskop.blogg.se

1996 drabbades jag av Bridget Jones. På något sätt - det här var innan man levde sina liv på nätet - hade jag hört talas om "Bridget Jones's diary" och så beställde jag den. Jodå, på nätet, för såpass mycket till nät var det - men från Amazon, för svenska nätbokhandlar med extra allt var det ondare om. Vilka tider ändå!

 

I alla fall - jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men - vilken klockren träff! Bridget blev nästan som en bästis - trots att hon var singel i storstan och jag var trebarnsmamma i lillapytteköpingen var det precis som att hitta en själsfrände. Sedan dess har jag läst och läst om och läst om och om igen. Uppföljaren "The Edge of Reason" från 1999 slank ner den också, med samma förtjusning.

 

Sedan kom filmerna och de var helt annorlunda men del ett gillade jag ändå, mycket. Tvåan - nja. Plötsligt verkade Bridget litet "sämre sort"... Det småmulliga hade blivit lönfett och ibland verkade hon faktiskt litet efterbliven.

 

Nåja, vare därmed hur det vill - det kom ännu en fortsättning och om den basunerades det vitt och brett att Mark Darcy var död!! Bara en sån sak! Jag ville inte riktigt läsa, men så ramlade jag över boken - dessvärre i svensk översättning.

 

(Och detta med alla motvilligt lästa svenska översättningar har sin egna lilla historia - huset vårt är fullt så det nästan går upp i fogarna av böcker, så jag försöker i görligaste mån låna på biblioteket. Och vårt lilla huvudbibliotek är inte så värstans välförsett med böcker på annat än svenska, dessvärre.Så då blir det som det blir. Så klart att man KAN åka till någon av residensstäderna och deras bättre försedda stadsbibliotek, men sen är det alltid så långt bort när man skall lämna tillbaks och så skjuter jag upp och så blir det dyyyyyrt.)

 

Nåja, den här översättningen kan jag inte säga så mycket om, den är säkert mycket prydlig och ordentlig för det var i alla fall ingenting som direkt stötte mig.

 

Utom Bridget, då. Halva boken bara våndades jag, enär Bridget, min polare Bridget, hade blivit ett Doss!! Vet ni vad ett doss är? En dålig slana, blekfet både utan och innan, liksom. Och hennes käcka singelkompisar föreföll mest desperata och trötta. Som mamma gör sig Bridget inget vidare, och ärligt talat - ganska mycket mindre vetande verkar hon allt.

 

Så - först skaffar hon sig en toy boy som är tjugo år yngre än hon men hela tiden lutar det åt Mr Wallaker, en lärare i sonens skola. Samma lika liksom, som Mr Darcy - verkar inte bli nåt så då fattar man att det ska bli nåt.

 

Hur som helst - först tyckte jag boken var usel och tänkte inte läsa klart den, sen gjorde jag det i alla fall och den tog sig, fast nog är det en trött uppföljare. Gud give att det icke blir film av den!

 

Och så kan jag inte annat än reta mig på Bridgets ensamma mamman-liv med barnflicka och inga ekonomiska bekymmer alls - och nya karln visar sig förstås vara rena James Bond-figuren, fast med släktgods försedd. Det gör mig litet dyster; det hade varit bättre om han hade varit arbetslös svetsare från Leeds, eller nåt. Eller revisor eller skolborgarråd. Typ.

 

Så - som bok betraktad: nja... Som fenomen däremot - Bridget är Bridget. Inget man för fram i jämställdhetsdebatten, nej. Inget riktigt föredöme rent teoretiskt, men i praktiken däremot - finfint ju med en karl som är både superhjälte och välbeställd. Hear, hear.

 

Och så är det ju väldigt käckt med alla reaktioner på "Mad about the boy" - vad sägs om att den faktiskt väldigt fiktiva karaktären Mark Darcys död annonserades på BBC-nyheterna? Och av detta blir det: "Du dödade Colin Firth!"

 

Undrar hur det känns att hitta på folk som blir alldeles riktiga. Eller att vara en alldeles riktig person som blir påhittad. Som Colin Firth.