biblioskop.blogg.se

Tänk så det kan bli: en bok skriven på tyska av en ryss som jag gamla svenska läser på engelska. Men 2002 var det fortfarande lättare att få tag på engelskspråkiga böcker (Akademibokhandeln, Faktisk Fysisk Bod, i residensstaden) än tyska och då blev det som det blev.

 

I original heter boken Russendisko, vilket alltså icke skall förväxlas med det svenska fenomenet Russindisko, som är något helt annat (pensionärsdans, eller tango eller nåt).

 

Undertitel: Tales of Everyday Lunacy on the streets of Berlin och för övrigt anser jag att baksidestexten i detta fall är så spot-on att den förtjänar att återges i detta ärevördiga forum:

 

Greeks living in Germany who speak Italian because they run a pizzeria; Katja, whose mescalin cactus enables her to separate body and mind, with the result that they check in at a psychiatric clinic together; Klaus who tries to broaden his vocabulary with the help of a radio programme, "Russian for Children", and promptly ends up in jail on his first visit to Moscow; contract killers on the trams; bodies in the basement; lunatics on the road: welcome to the wonderfully absurd world of Wladimir Kaminer.

 

På ren svenska - vanligt folk, fast ovanligt. Och man skall inte alldeles köpa det där med "Wladimir Kaminers underbart absurda värld", för det är inte nåt tokroligt vansinneri det handlar om. Egentligen är det bara stilla betraktelser över tillvaron i Berlin, framför allt under 1990-talet, när den "femte vågen" av ryssar tog sig till Tyskland och i synnerhet då Berlin. Med judisk bakgrund var det lätt för Kaminer att få uppehållstillstånd och det hela, en lägenhet kunde man raskt lägga sig till med i den allmänna oredan efter murens fall och sen var det bara att bli tysk, liksom.

 

"Russendisko" innehåller femtio (tror jag) kapitel på sina 171 sidor, så det är korta små betraktelser. Och det är ofta väldigt roligt, men det är allvar också och väldigt mycket eftermuren-känsla. Mycket ryskt tänk och tyck och tok förstås, men även en del knasiga vietnameser och fransmän och zigenare (fast så får man inte säga).

 

Mycket Berlinkänsla också, man vill genast åka dit och Se Med Egna Ögon. Det har gjorts en film efter boken; den har jag inte sett men jag vill gärna se den - om jag törs, ibland blir man besviken. En annan film som kan ses i sammanhanget är förstås Goodbye Lenin! som jag har sett och sett om och sett om och tycker mycket mycket om. Jag vill inte påstå att boken Russendisko och filmen Goodbye Lenin! är särskilt lika annat än vad gäller Berlin, tidsandan och det goda humöret, men båda två rekommenderas.

 

Så: varför ska man läsa "Ryssdisco" (jo, för den finns på svenska också)? Tja, enligt den här tyckaren behöver man inte läsa den alls. Men enligt mig, och det är jag som bestämmer, ska man läsa den för att man faktiskt lär sig saker av den, och för att man skrattar under tiden. Dessutom är det en perfekt pendlingsbok, att läsa på buss, tåg eller T-bana (eller bil, men bara om nån annan kör), på grund av de små små kapitlen. Av samma anledning: läs den på tyska, alla som har minsta förmåga! Så perfekt att träna utrikisk läsning på så små avsnitt och av en person som visserligen skriver korrekt tyska, men inte så förbålt tilltrasslat som vissa (läs: Günter Grass). (Jodå, jag HAR läst den på tyska också, fast hemma i bokhyllan finns bara den engelska översättningen.)