Phillip Rock: Krigets klockor - egentligen trilogi. (1978 och senare)
Sommaren 2014 är det förstås mycket på gång som rör det första världskriget - TV-serier, böcker, lärda artiklar, mindre lärda artiklar och allt man kan hitta på. Själv vände jag mig i vanlig ordning till min bokhylla (en av dem) och hittade där titlarna Den långa sommaren, Krigets klockor och Tidens gång, utgivna i Sverige under tidigt 1980-tal, och det var också då jag senast läste dem.
I engelskspråkig originalversionen var dessa fördelade på två volymer, men den första, "The passing bells", delades på två här hemma. Kanske hade svenska folket ännu inte vant sig vid tegelstensformatet, för i nutida perspektiv känns de båda delarna snarast litet tunna.
Först nu, vid omläsningen, upptäckte jag att det faktiskt finns en fjärde del - så att serien faktiskt omfattar: Den långa sommaren, Krigets klockor, Tidens gång och Skuggor av det förflutna (den sista delen kom ut i Sverige år 1987).
Nåväl - hela cykeln rör sig kring den grevliga ätten Stanmore, med efternamnet Greville, residerande på jättegodset Abingdon Pryory utanför London. Samt, förstås i "London-huset" och på vilka övriga ställen det passar en sådan familj, i sådana tider. Livet går i stilla förkrigsidyllisk mak, tills det går åt pipsvängen med allt och krig bryter ut och allt blir ganz anders.
För att ge en mera bred bild av samhället har Rock som grevinna stoppat in en tyskbördig amerikansk arvtagerska och inte minst hennes fattige brorson Martin, journalist. Så där fick vi in både USA och Tyskland i ett huj. Vi har en chaufför med idéer som han patenterar och blir raskt ett namn att räkna med inom motorindustrin. Där fick vi litet klassresa, ping! Den fattige amerikanske släktingen som naturligtvis hör till "upstairs" förälskar sig i sovrumshusan Ivy - och klasskränkorna börjar brista. Så har vi en uppkomling till granne - dålig sort fast rik, liksom - och en judisk tidningsmagnat, ett tilltänkt resonemangsparti som inte blir av och en Coldstream Guards-player som kastas ut i Krig på Riktigt och blir himla bra på det faktiskt. Litet utomäktenskaplig Kärlek-på-Lasarett hinns också med - och allt detta bara i de tre (ursprungligen två) första delarna!!
I den avslutande delen, Skuggan av det förflutna, tar vi avstamp i tidigt 1930-tal, efter den stora börskraschen. Greveätten kämpar på med sitt gods och arvtagaren har återhämtat sig fullständigt från sin granatchock. De personer (de allra flesta) från de första delarna som lyckades överleva första världskriget kastas nu ut i det andra. I denna del är det mindre av samhälleliga förändringar och mera av krig och i synnerhet krigsflyg.
Sammanfattningsvis tycker jag att de första tre delarna höll bra för en omläsning - ibland kändes det litet "80-tal", men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske de stora persongallerierna, att det blir litet som på film? Och så omslagen förstås!!
Visst är det väldigt schablonartat och "sökt" ibland, men ändå är det ett enkelt sätt att få i sig en del om vad som hände med samhället under åren kring första världskriget, och om skyttegravskriget.
Del fyra däremot, känns verkligen som en uppföljare. Visst är det litet roligt att få veta "vad som hände sedan", men här saknas verkligen djup i framställningen; varken personer eller skeenden blir annat än skisser. Lätt- och snabbläst är den dock, så nog kan man kosta på sig att läsa den bara för att få ett "avslut". Varning dock för omslaget så här är rena horrören!!
(Den blev väldigt liten, den - men det kanske är bäst så...)
Det är klart att det finns många, massor av, "bättre" verk som beskriver den här tiden (googla t.ex. ww1 fiction för den här sortens böcker), men den här serien passar faktiskt utmärkt som solstolsläsning. Man lär sig saker, men man uppmärksammas inte på det.
