biblioskop.blogg.se

Pelleskopmatten läser och tycker.

Kennedy, Douglas. State of the Union. (2005)

Publicerad 2014-04-11 11:06:30 i Populärfiktion,

Hoppsan, här slank det ner nästan 600 sidor ren slappna-av-läsning!
 
Först en titt på omslaget:
 
 
Och när vi ändå håller på, några andra omslag till böcker av Kennedy:
 
(Knyckt från amazon.co.uk, sorry)
 
Do I detect a certain resemblance? Det är alltså icke så att böckerna ingår i en serie, utan de är från varandra fristående. Och för att återgå till föremålet för min läsning, State of the Union, så är bilden helt och hållet irrelevant. Ganska fin, man kunde ju gott tänka sig att vara i hennes (små) kläder, men ändå - med historien har den intet att göra. Minsta B föreslog att när bok 1 skulle ges ut passade de på att ta en bunt fotografier på en gång och gav författaren i order att skriva ett lagomt antal böcker så att inte fotograflönen skulle vara bortkastad. Eller något sådant.
 
Nåja, detta om detta. Om omslaget alltså. Nu till författaren. En snabb titt i Wikipedia avslöjar att han är född 1955 på Manhattan, journalist och numera bosatt i Storbritannien. En av hans böcker, The woman in the fifth, har filmatiserats med Kristin Scott Thomas och Ethan Hawke i huvudrollerna. Får väl läsa den sen då, eller kanske se filmen, även om den tydligen förhåller sig mycket fritt till förlagan..
 
State of the Union har faktiskt översatts till svenska och heter då Förändringens vindar. Helt praktiskt finns handlingen återgiven här, så då behöver inte jag fördjupa mig i den.
 
På omslaget beskrivs boken som "a mesmerising page-turner" - det skall man  nog ta med minst en nypa salt. Men jag håller med om att den är underhållande, man läser gärna några sidor till fast man egentligen borde släcka. Inte behöver man läsa så noga heller, ganska mycket är bara utfyllnad (ackordskriveri?) och kan saklöst ögnas igenom utan närmare eftertanke.
 
Mest anmärkningsvärt är att boken är skriven i jag-form och det är Hannah Buchan som är jag - alltså en man som skriver med kvinnlig berättarröst, och det gör han riktigt bra. Både den unga Hannah och den drygt 50-åriga känns trovärdiga - inte särskilt intressanta, inte särskilt älskansvärda, men som-folk-är. Det skall han ha en eloge för, Kennedy!
 
Sammanfattningsvis - om man bara vill förströ sig och faktiskt inte VILL bli engagerad eller börja fundera, då funkar State of the Union utmärkt. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler böcker av Kennedy, men det är inte precis så att jag kommer att springa benen av mig efter dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela