biblioskop.blogg.se

(Jodå, jag har läst en massa. Jag har bara inte haft tid eller inspiration att skriva om det)

 

Konstigt nog får den här romanen mig att tänka på Kathleen Tessaros Elegance, som vid det här laget har rätt många år på nacken. Där är det en kvinna som hittar en gammal bok i en affär för begagnad läsning och kommer att få såväl sig själv som sitt liv transformerade av läsningen. I Tillbaka till henne är det den motvilliga arbetsförmedlaren Hanna som får se sig förvandlad genom att några saker hamnar i hennes ägo: glasögon, kängor, en rätt ful brosch och linjal, för att vara exakt. Saker som alltså kommer till tidigt i tjugohundratalet men som berättar om Signe, i tidigt nittonhundratal.

 

Nåja, där slutar likheterna för där Elegance var mest bara nöjesläsning har Tillbaka till henne någonting att säga, också. Om kärlek, feminism och rösträttskamp handlar det, och det blir faktiskt aldrig mossigt eller skrivet-på-näsan. Det är intressant och det är roligt, och inte minst välskrivet.

 

Ibland känns boken litet långdragen, och det är inget litet lätt häfte vi talar om. Å andra sidan är varje kapitel kort, och eftersom vartannat kapitel handlar om Hanna och vartannat om lärarinnan Signe då när 1900-talet var ungt så blir det omväxlande ändå.

 

Erotisk kärlek kvinnor emellan men utan sensationslystnad eller kolla-vad-jag-törs-skriva-om!, det är bra. Och det är inga explicita beskrivningar av sängledes övningar, det gläder en gammal pryd tant som jag. Jag tycker gärna man kan lämna lite (eller rätt mycket) åt läsarens fantasi, när det gäller den sortens - och det gäller oavsett vad det är för kön på kontrahenterna. Det är ju ändå inga anatomiböcker, för det mesta!

 

Tillbaka till henne rekommenderar jag till de flesta, faktiskt. Kanske särskilt för unga kvinnor som behöver lära sig hur det har varit och vad det krävdes.

 

Lyssna gärna även på Radioteaterns uppsättning av Elin Wägners Norrtullsligan för att förstå ännu bättre, och riktigt känna hur det var. När man inte kunde få bättre betalt därför att arbetsplatsen inte skulle vara någon "försörjningsinrättning"...