Skruvat?
I veckans bokbloggsjerka hos Annika frågas det efter:
Vilken är den mest skruvade tv-serie/film du har sett i din favoritgenre?
Det blev ju jättejobbigt ju!
Till att börja med: vad är min favoritgenre? Bara en sån sak, liksom.
Jag har snokat runt litet på andra bloggar, förstås, och det verkar finnas en hel del "säkra kort". Såsom - förstås - Twin Peaks. Men då säger jag: tvi vale! Nog såg jag den, som alla andra när det begav sig, i alla fall ett tag. Och den var så fruktansvärt obehaglig så jag såg det mesta genom maskorna på en stickad sjal. Fortfarande tål jag inte höra signaturmusiken, i synnerhet inte om jag är ensam hemma. Brrr. Men det är klart - den har ju etsat sig fast i mitt minne...
Men en serie som är lagom skruvad, och som man dessutom nästan kan värma händerna framför är den här:
Pushing daisies. Två ynka säsonger blev det, om pajbagaren som kan uppväcka de döda. Den tyckte jag verkligen om och önskar att den hade fått bli mer långlivad.
Vidare tycker jag förstås om det mesta av Wes Anderson - allra mest kanske Fantastic Mr. Fox
Bara beskrivningen av idrotten Whackbat är värd förstaplatsen i nästan vilken filmliga som helst!
Så råkade jag titta till på TV-apparaten just i eftermiddags och där visades Woody Allen's Midnight in Paris. Den gillar jag massor - och nog är den skruvad.
Så - kan man kanske sluta sig till en genre-bestämning, då? Kanske snälla, glada filmer och serier, som känns bra i ögonen. Fin-och-glad-genren?
