Sorokin, Vladimir. Snöstormen. (2010/13)
Dags för radioföljetong igen - en rysk, hurra!
Författarnamnet kände jag igen utan att kunna placera, uppläsare Rolf Lassgård lät som en bra idé - det blev kaffe på sängen och ett par avsnitt på direkten.
Ett skjutshåll nånstans på ryska bystan, det snöar, inga hästar finns att byta till. Doktorn måste vidare, genast, för en epidemi har brutit ut och han måste distribuera vaccin och ordna med karantän. Och sånt.
Allt känns MYCKET ryskt, mycket Dostojevski, eller kanske snarare Tjechov.
Filtstövlar och vadderade kläder och högröstat.
Doktorn MÅSTE vidare, men inga hästar, som sagt. Men skjutshållshustrun har en lösning - prova med brödkusken, han har en självgångare.
Självgångare? tänker jag. Kanske nåt i stil med självbindare, nåt tidigt slags fordon? Nå, jag lyssnar vidare.
Brödkusken ligger och trynar på ugnen, precis som i varenda Stor Rysk Roman, i synnerhet när det snögar mer och mer, men till slut går han med på att med sin självgångare skjutsa doktorn till dit där epidemin härjar. -Hur många hästar har självgångaren? frågar doktorn. -Femtio. Små, svarar brödkusken, som heter Harkel.
Och så går han ut i sitt stall och ordnar, och de femtio små hästarna, som jag tänkte mig som hästkrafter,snarast - är just femtio stycken små små hästar, där den största är stor som en rapphöna.
Och det var DÅ jag kom på vem Vladimir Sorokin är: författare till bl.a. Blått fett (som man måste läsa med skygglappar ungefär) och Is (som passar mig bättre).
Så Snöstormen är en dystopisk framtidsskildring, eller fantasy, eller allmänt vansinne, eller en litterär pastisch eller - en bra bok, helt enkelt. Hittills har jag hört fyra avsnitt, Lassgård passar jättebra som uppläsare och det hela är småmysigt fast ruggigt fast helt galet. Och vet ni - det finns till och med utrymme för zombier. Om man är lagd åt det hållet. Lyssna, för all del!
Här hittar du en bra artikel om Snöstormen och även ett fotografiskt porträtt av författaren själv. Han ser ut precis som man vill att han ska se ut!
