Moyes, Jojo: Livet efter dig. (2012)
Egentligen borde den här boken sorteras under "Besvikelser" - fast ändå inte. Jag VISSTE liksom att jag inte skulle gilla den.
Handlingen: Louisa Clark, ännu ej utflugen 27-åring, blir arbetslös och måste kvickt hitta nåt nytt sätt att bidra till hushållskassan. Will Traynor, 35, är en numera totalförlamad före detta VD, äventyrare und so weiter med ett enda mål: att somna in på en schweizisk självmordsklinik om ett halvår.
Tja, sen fattar man ju resten. Lilla Lou som är så uppiggande busig - randiga strumpbyxor och prinsessan Leia-frisyr - och arbetarklassigt friskfläktande (för övrigt försedd med ortorektisk pojkvän) når förstås in till den inbundne Will på ett sätt som hans överklassfamilj inte lyckas med, och hennes klämmigt naturliga fel-sida-av-järnvägen (fast här är det slottet) -familj är alldeles naturliga och jättetoppenmysiga mot Will. Och kärlek uppstår. Fast han tar livet av sig ändå.
Och då, mina vänner, har han förstås lämnat en massa pengar till Louisa så hon kan Förverkliga Sig Själv, och tralala så rart det blev, det här och hon sitter på ett café i Marais (Paris förstås) och läser brev från Honom och tårarna trillar ner i kaffekoppen. Ahh! Eller hur?
Eller som vi säger på ren franska: Eurpe.
Nä, tvi vale. Jag har hela tiden en känsla av att författaren har klurat på vad läsekretsen (suckers!) går igång på. Det är floskel på floskel på floskel, och så ett par bonusfloskler på det. Dessutom känns det som om översättningen är gjord av nån Harlequin-skolad person, men det KAN ju mycket väl vara så att Jojo själv (Jojo! Ger mig f*n på att hon (eller han?) ser ut som den där räliga huvudpersonskan Lou, också!) skriver Harlequin-engelska.
Nej, usch, läs nåt bra i stället.
(Själv har jag just börjat på "Sista beställningen på Balto" av Faïza Guène och är redan lyrisk. Tyvärr läser jag den på svenska (biblan härstädes, vet ni vad...!) och titeln är dum (egentligen heter den ungefär "folket på Balto) men hittills känns översättningen i alla fall OK.)
Nåja, så här ser eländet ut:
För övrigt heter boken i original "Me before you", vilket är intressant. Svenska översättningen markerar "efter", fast engelska originalet betonar "före". Undrar om det säger något, om något... (Det är såna saker jag gillar att klura på.)
