Flynn, Gillian: Gone Girl. (2012)
(Det är möjligt att denna lilla betraktan kan upplevas som en spoiler. Det vet man aldrig förrän man kommer till slutet, som skribent. Varning, i alla fall!)
Av ren lättja lånade jag denna präktigt knubbiga bok på det lokala biblioteket - 560 sidor och ett inte alls tokigt omslag.
Fast "provläs!" står det förstås inte på boken, bara på bilden jag snodde (från bokus.com)
Översättningen är av Ulla Danielsson och jag tyckte INTE om den. Förstår inte varför det står "slått" och på nåt ställe var det alldeles fel, liksom. Alltså en faktisk felöversättning. Fast jag tycker ju nästan aldrig om översättningar, det skall erkännas. Kolapappers-analogi.
Vidare: den är på gång att bli film, vilket är alldeles naturligt och rätt och självfallet. Men huvudrollerna skall spelas av Ben Affleck och Rosamund Pike, vilket känns tokfel. Jag lurar på vilka skådespelare jag skulle vilja ha, och återkommer i ärendet. Kanske.
Nåja, men boken då? Fantastiskt bra! En sådan LÄTTNAD att inte känna sympati för vare sig Nick eller Amy eller för den delen stackars Desi. Varvid alltså Nick och Amy är det Perfekta Paret - till en början. Fast egentligen är de Riktigt Störda Människor, på olika sätt dessvärre. Och på deras femte bröllopsdag - då j*klar! Amy är borta, blodspår i köket, oreda i vardagsrummet - och gissa vem som blir misstänkt och mot vilken det finns högvis med i alla fall starka indicier. Rätt gissat, Nick förstås.
Berättelsen framflyter växelvis berättad av Nick och Amy, och tidsperspektivet är förskjutet, först nån gång kring mitten av romanen hamnar de i samma tid (obs. inget scifi här inte!).
Gone Girl kategoriseras som thriller eller deckare eller mystery novel, men som någotsånär van deckarläsare är det tidigt uppenbart vad som är på gång, så nåt mysterium att tala om finner man inte här. Polismakten är också mycket marginellt representerad - inga supersnutar här inte. Litet grann är det här en relationsroman - ta nåt Ingmar Bergmanskt och dra åt skruven, gör det. Särskilt thrilleraktigt är det inte heller, det är ju inte så att man sitter med andan i halsen och knappt törs läsa vidare. Men man blir nyfiken - vad ska de hitta på nu? (Mr and Mrs Smith - fast precis tvärtom fast lika fast annorlunda.)
Förresten - skådisar: Kate Winslet och Jude Law. I alla fall Jude Law. Absolut.
Sammanfattningsvis: läs för all del Gone Girl, och missa inte den allra sista sidan. Det är först när man läser och begrundar den som håret reser sig en aning i nacken. Och det är klart att man inte vill läsa en fortsättning (vem vill nånsin det, utom Harry Potter-fans), men nog tänker man ändå. Eller jag. Alltså JAG tänker och funderar. Vad Tror Du Att Det Hände Sen, liksom.
En jack russell som älskar att matte först renbäddar sängen, sen slår sig ner med en eller annan bok. Detta efter två timmar i skogen, förstås.
